Gott nytt år!!!

Nyårsafton 2009

2009 har varit ett återhämtningsår för mig.

Återhämtning fysiskt efter den Svenska Klassikern 2008.
Efter årets Vasalopp sa min knän stopp och jag kunde inte längre ignorera smärtan eller risken att kvadda dem permanent.
Lösningen var dock så enkel att det kändes riktigt dumt att jag inte åtgärdat problemet tidigare.
Ett par formgjutna skoinlägg och voila!

Jaja... Bättre sent än inte alls!


Mentalt.
Man kan säga att jag gjorde en kraschlandning förra höstterminen.
4 omtentor med minsta mariginal...
Hösten 2008 var nog den värsta under utbildningen hittills och att sen att få 4 x Stolpe-ut kändes MINDRE BRA...

Men under början av 2009 så fyllde jag 25, och fick äran av att ha ett härligt 25-årskalas med många kära vänner!

Det gav nya krafter och under vårterminen tog jag igen samtliga omtentor, fick inga nya omtentor, samt pluggade mer än 100 %.

Vilken revansch!

Om förra hösten var den för mig jobbigaste på hela utbildningen, så har denna hösttermin garanterat varit den bästa jag haft!
Intressant, relativt lugn och utan några snedsteg.

Att känna sig utvilad redan innan jullovet börjat var nog många år sedan sist...

Om man tänker på decenniet i stort, så har det hänt väldigt mycket...
Men nästa 10 år känns enorma.
Det är då jag bör skaffa familj(om jag vill och kan det), göra min IronMan, få ett jobb osv...

Fast det är klart, om jag skulle varit min egen mamma så hade jag haft ett jobb redan och varit tvåbarnsmor.

Jag är glad att jag inte vet vad som väntar.
Den som lever och fortsätter att läsa på Rotan.nu får se vad som händer!!!

Bräcke dag 1.

Jag klättrar på väggarna.
YR hade sannerligen inte rätt igår...
Möjligen om de multiplicerar sina temperaturer med 2.

JAG VILL ÅKA SKIDOR!!!
Helst nyss...

The Bräcke...

Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Men det behöver sannerligen inte bli sämre för det!

En av de viktigaste anledningarna till att befinna sig i Norrland under hela julen (förutom att träffa familjen såklart!), ni kan nog inte gissa det, men det är iaf att åka längdskidor!

Ifjol blev jag förkyld över julen och sen var det minsann fullt upp med kalas, åka utför och omtentor mm...

Iår är jag inte förkyld.
Jag fyller inget spännande.
Jag har inga omtentor.
Inga planer på att åka en massa utför.

Så iår valde termometern att parkera på -20 grader eller kallare...

Jag känner mig lite lätt frustrerad, men jag har hittat en lösning (hoppas jag).
Lösningen blir att fira nyår i Bräcke där yr lovat att hålla temperaturen på max -15 grader istället för Sundsätt som lovar att det inte kommer att vara varmare än -15 grader under de tre närmaste dagarna...

Hoppas att yr har rätt.

Att klara något för första gången...

Idag var det på gränsen till för kallt för att åka längdskidor.
Det gjorde att jag valde badhuset istället.

På banan som jag simmade på, höll en liten tjej på att ta ett simmärke.
Utmaningen var att hämta en ring på ca 1.6 m djup och eftersom banan var så smal så gjorde hon sina tappra försök mellan mina passeringar.

Hur som helst...
Efter väldigt många försök så lyckades tjejen i alla fall att komma ned och hämta den!
Och sen gjorde hon om det flera gånger i rad...
Plötsligt hade hon lärt sig hur hon skulle göra.

För ett antal år sedan jobbade jag själv som simlärare och jag minns verkligen hur jag tyckte att det allra roligaste var att få vara med om att flytta gränser hos barnen för vad de tidigare klarat av. Någon lärde sig att dyka, någon annan att flyta.

Det finns verkligen en stor glädje i att få vara med om en annan människas framsteg.
Jag kan tänka mig att det är en stor del av lyckan i att få bli förälder och se framstegen hela vägen från nyfödd till en vuxen person.

Jag kan ju bara gå till mig själv och lyckan över att klara av något nytt!
Mina steg är inte alltid är lika tydliga som att kunna hämta ett föremål från botten för första gången men lyckan är fortfarande stor. Framför allt när det gäller saker som jag trodde att jag aldrig skulle klara.
Det handlar nog lite om att vinna över sig själv...

Senare i omklädningsrummet så såg jag samma lilla tjej igen och sa till henne hur duktig jag tyckte att hon varit...
-Mmm... Men det var väldigt svårt, svarade hon.
-Jo, fast när du klarat det en gång så hämtade du den ju flera gånger igen.
-Ja, det gjorde jag!
Och så fick den lilla tjejen världens leende och bara lyste av stolhet...

Hoppas att jag aldrig slutar att utveckla mig!

Förslag på julnöjen

Det snöar vågrätt och är ganska kallt ute (undrar varför jag alltid börjar med att nämna vädret?)

Hur som helst är det ju fortfarande jul med maximal social-, mys- och pyssel-faktor.

Här kommer några förslag på saker man skulle kunna ägna sig åt:
-Spela spel!!! Tjoho!
-Läsa en bok
-Lära sig Afrikas huvudstäder
-Träna på korrekt fingersättning på tangentbordet...
-Äta tonvis med godis och julmat
-Skriv ett ytterst intressant blogginlägg om vad man kan göra på julen...

Själv ska jag strax ta revansch i Carcassonne!

God fortsättning på er!

Sundsättspåret

Tjoho!
Lite mer snö och en nolla som försvunnit på utomhustemperaturen!
Dvs -3 istället för -30 grader!!!

Äntligen kan man använda skidorna och det förträffliga Sundsättspåret!
En slinga som är för mig okänt lång (typ 8-10 km) och är väldigt flack då den slingrar sig runt på myrarna mellan Sundsätt och Sveg. Perfekt att köra stak-träning på inför Vasaloppet alltså!

En annan fördel är att spåret börjar bara några hundra meter hemifrån!

Stort tack till Hans och Härjedalens kommun som kör upp spåret och håller det i så bra skick.


Det är en ganska delad känsla att åka längd tycker jag.
Samtidigt som det är skitjobbigt så är det så himla fritt och härligt...
Fartkänsla är ju helt underbart, så ju snabbare man åker desto härligare (och jobbigare) känsla...

Sen oavsett om man springer, skidar, simmar eller cyklar så är det häftigt att få en fartkänsla i kroppen helt av egen kraft.
Jag är min egen motor....

Jag tror att det är just det som jag för egen del har upptäckt mer och mer på senare år, och det är en morot till varför jag tycker att det är så skönt att röra på mig. Jag vill helt enkelt komma till det där stadiet där jag känner den där fart- och frihetskänslan...

Om du tycker att det är tråkigt att träna så kan du ju alltid försöka få upp lite fart i det du gör.
Kanske orkar du inte speciellt länge (för det är väldigt jobbigt) men du har väldigt kul just i det ögonblicket som du inser att det är du själv som får det att gå så pass fort som det gör...
och det min vän... det är en beroendeframkallande känsla som får dig att vilja ta i mer och mer och ge det där lilla extra.

Och det där lilla extra är det gör att du förbättrar dig hela tiden.

Så ut i spåret nu om du har möjlighet!!!

(Bilden kommer från vackra Lofsdalen)

Julafton 2009


Som en liten morgonpresent är det endast -17 grader ute och snart kanske jag vågar mig utomhus!

Hoppas att julefriden finns hos er och att ni alla får en underbar julafton!

GOD JUL
Andra intressanta bloggar om:

Dan före dopparedagen...

Då var det dammat, dammsuget och torkade golv...

Granen är klädd med resultatet till höger.

Nu väntar en promenad med Bono i kylan (just nu -27.3 grader) och sen blir det julklappsrim och julklappsinslagning och förhoppningsvis en lugn stund!

För övrigt väntar jag ivrigt på morgondagens avsnitt av julkalendern...
Jag har för länge sedan gett upp årets julkalender, och istället förflyttat mig 18 (!) år bakåt i tiden till Sunes jul.

En del avsnitt och skämt kommer jag ihåg, jag var ju nästan 8 år, men mycket har jag glömt...
Jag tyckte att det var väldigt roligt då och jag tycker att det är roligt än en gång, även om jag kanske skrattar åt lite andra saker än vad jag gjorde förut...

Prisa YouTube!

Brr igen...

På radiokanalen P1 sa man imorse "...och kallast inatt hade Sveg, -31 grader, Särna -29 grader..."

Hmm...
Jag kanske hoppar längdåkningen idag...

Men även om det är kallt så är det iaf bländande vackert ute!

Tur att det finns ett badhus så man kan träna ändå ;)

Andra intressanta bloggar om:, , ,

Back to Home Back to Top Rotan. Theme ligneous by pure-essence.net. Bloggerized by Chica Blogger.