Jag flyttar

Nu flyttar rotan tillfälligt till en ny adress som är lite lättare att komma åt från mittens rike.

Kika gärna in på http://rotanikina.wordpress.com/ för att läsa mer av äventyren.

Och så har det blivit dags för vädret...


Eftersom min trognaste läsare (don R) börjar bli orolig över att jag inte uppdaterat här sedan i torsdags så tänkte jag nu ta och skriva ett par rader.

Som den norrlänning jag är, så blir det första jag måste kommentera vädret. Såklart.
Snart får jag nog döpa om min blogg till väder-bloggen...
Alternativt starta en ny blogg med dagens väder.

Jag vet egentligen inte om det beror på att jag kommer Norrland och att det första jag pratar med min föräldrar eller mormor om, är just vädret. Det är liksom ett ständigt aktuellt ämne.
Och speciellt nu eftersom jag befinner mig i ett för mig tidigare okänt klimat.

Ungefär var 15e dag ser man blå himmel istället för varmt och fuktigt dis. Men både igår och idag har den varit outstanding!
Faktiskt nästan lika blå som den jag minns hemifrån och som jag drömmer om för att jag saknar den så mycket.

Kineserna verkar väldigt vana med både fukten och hettan.
Väldigt många människor går alltid omkring med ett uppfällt paraply, oavsett om det är för att skydda sig mot regnet som öser ned eller solens gassande strålar. Här är det hög status att vara blek.

Kineserna som blivit utan paraply tar på sig en konstig huvudbonad istället.

Hur är vädret där hemma förresten?

Rapportskrivande

Vi jobbar och vi jobbar.
Till slut kanske vi kommer fram till en examen ändå!

Jag har iaf en himla tur som har en så bra partner att hon sliter vid datorn tills hon stupar framför den...

Modellen som vi labbar på håller på att repareras i kanske 1 vecka, så för tillfället är det rapportskrivning och läsning av referenslitteratur som gäller.

Tyvärr verkar det som att vi på nytt har blivit drabbade av en förkylning. Det är drygt.

Tur då att vi just lämnat in våra pass för att få en ny visa-entry som vi kommer att behöva när vi åker till Hongkong. Avsaknaden av pass gjorde nämligen att vi redan för några dagar sedan valde att avstyra vår resa till Inre Mongoliet som vi annars hade tänkt göra i helgen och det hade inte varit så kul om man hade varit sjuk.

Nä, bara att bita ihop nu för imorgon är det ju trots allt fredag!

Förresten,
Vad tycker ni om mina nya glasögon?
Värda 700 yuan?

Avslutningsvis råkade jag träffa min roomies sydkoreanska kompis nere i entrén tidigare ikväll...

Så nu hoppas jag att hon snart kommer förbi för att tysta alarmet som ringer varje morgon!

Wunderschön!

They say we´re young and we don´t know...


Om jag av någon anledning inte skulle kunna vara längre i Peking utan tvingas åka hem nu, så skulle jag i alla fall inte längre behöva skämmas!

Nu är de obligatoriska, Himmelska fridens torg (denna kan jag inte länka till från wikipedia... den är visst no-no), förbjudna staden och kinesiska muren avbockade från Att-göra-i-Kina-listan!

Det är galet mycket folk här om ni inte redan anat det.


I helgen har även utsidan av fågelboet (insidan var uppbokad av en fotbollsmatch mellan Barca och ngt inhemskt kinesiskt lag), insidan av vattenkuben (där vi bjöds på underhållning i form av synkronsierad simning, balett, en galet häftig trumshow a la OS-invigningen fast i miniatyr och musik av någon symfoniorkester) samt sommarpalatset avverkats i sann turistanda. Mörsil borde vara stolt över mig!


Vi kunde inte gå många meter på Himmelska fridens torg eller någon av de andra platserna innan folk ville fota sig själv/sina barn/sina vänner tillsammans med de underliga varelserna från Skandinavien. Jag skulle inte vilja vara kändis iaf... Den saken är helt klar.

Idag har vi pratat med vår professor som sa att arbetet vi gjort hittills har varit bra, vi har hunnit med mycket, men det är massor med saker han vill att vi ska göra än, samt att vår rapport lämnar mycket att önska.

Såklart den har!

Om vi nu hade börjat på en rapport så hade det kanske gått att diskutera saken med honom...
Det hjälpte föga att försöka berätta att dokumenten som han höll i sin hand inte någonstans skulle likna en rapport utan endast en kort sammanfattning av vad vi har gjort hittills...
Vilket vi trodde var vad han ville ha.
Men nu kommer han ju bli extremt nöjd nästa gång när vi vet hur han vill ha det :)

Annars kan jag berätta att min roomie har åkt hem till Sydkorea 1 månad.
Som avskedspresent har hon skaffat ett lås på sin garderob och låst in väckarklocka som ringer var 5- 10e minut i över en timme varje morgon...
Tack tack!

Inte helt genomtänkt tycker jag.
När jag försökte be om hjälp i receptionen idag, så tyckte man att jag skulle ansöka om att få flytta till ett nytt rum.
Det låter ju som den smidigaste lösningen...

Imorgon ska vi försöka fixa en till VISA-entry så att vi kan komma tillbaka till Kina efter en eventuellt framtida HongKong-tripp!

Får se hur det går!
Avslutar med en bild med moi och sommarpalatset i bakgrunden!

Utmaningen: Gissa filmen på dagens rubrik...
(M är utom tävlan...)

Säkert


Beijing har bjudit på några underbara dagar nu.
Solen har lyst från en blå himmel och utsikten sträcker långt utanför staden och ända till de närbelägna bergen. Riktigt vackert.
Det har heller inte varit tokvarmt eller superfuktigt utan bara härligt sommarvarmt.
Jag suger åt mig som en svamp av vädret!

Jobbet rullar vidare och på måndag är det dags att stämma av hur vi ligger till genom att ha ett möte med vår professor.

Vi fick ett mail av vår doktorand som berättade att vi skulle ha mötet, vad vi skulle sammanfatta tills dess och så avslutades mailet med att vi skulle inte gå ut ensamma.

You must think about the safety.
Hmm...

Appropå säkerhet så måste jag säga att Beijing har känts som en av de säkrare städerna jag varit i. Detta trots att här bor fler människor än hela Sveriges befolkning.

Ikväll har vi varit ute på byn och besökt en jättemysig plats i nordöstra Peking. Den bestod av två sjöar som var omringade med massor av klubbar, pubar, restauranger och tusentals färgglada ljus.
Ungefär som ett enormt krogstråk på Storsjöyran runt vattnet, med gröna träd, härlig stämning, varierad musik och många, många glada människor.

Planen den här helgen är annars att vi ska göra några tunga turistklassiker som Förbjudna staden, (Himmelska fridens torg) och Sommarpalatset.
Om vädret och tiden tillåter kanske vi kör OS-stadiorna, fågelboet & simkuben också...

Men nu ska jag lyssna på radion ett tag och önska att jag befann mig på Stadion i Stockholm.

Hasta la vista!

Ett skepp kommer lastat...


Tidigt imorgon bitti åker en av KTH-killarnas flickvän hem till Sverige.
Det är lite tråkigt, för det har varit väldigt roligt att lära känna henne och att ha en till tjej här!

Men hennes hemresa förde något väldigt bra med sig.
Det föll sig nämligen såväl att hennes packning inte var helt maxad av sig själv så jag och E kunde passa på att skicka hem en hel del av de saker som vi köpt här!
Hur bra som helst ju! Tack och bock!

Exjobbet rullar också på...
Om simuleringen stämmer hyfsat bra med experimenten som vi gjort, (resultatet får vi imorgon) så är det snart dags att börja skriva rapport. Riktigt bra och före tidsschemat :)

Även vädret börjar skärpa till sig.
Idag har det visserligen regnat rätt rejält. Det var faktiskt såpass att våra trampor på cyklarna snurrade ner i vattnet på den översvämmade vägen på väg mot lunchen idag. Även några åsksmällar väckte oss från ev lunchkoma.
Men vad gör väl det när luften rensas ur lite, det blir lite kyligare och samtidigt lite lättare att andas...

Jag o E firade iaf det dåliga vädret med att besöka utomhuspoolen efter att vi jobbat klart idag. Den var nästan öde pga det dåliga vädret. Riktigt skönt och faktiskt en väldigt behaglig träningstemperatur.


Avslutningsvis fungerar min blogg igen!

Weeee!



On and on it´s just another brick in the wall

Nu kommer jag inte längre åt min egen blogg så det är inte alls inspirerande att skriva och invänta att någon annan har tid att lägga upp mina inlägg.
Det är riktigt tråkigt... Men jag hoppas det ordnar sig snarast :)


Något som inte är tråkigt är att Sverige fick en EM-medalj i friidrott!
Tjoho!


Inte heller hade helgens tripp till den kinesiska muren det minsta spår av tråkighet med sig...
För det första var det väldigt väldigt skönt att lämna varma, fuktiga och disiga Peking bakom sig för att transportera sig mot bergen cirka 2,5 timme från stan.


Härifrån startade en tuff vandring/klättring på en dryg timme upp genom täta skogar och snår för att till slut nå muren som var belägen högst upp på en maffig bergskam.
Vi var genomblöta av svett när vi kom upp men belönades rikligt av den otroliga utsikten.
Jag tyckte att det var otroligt vackert.





Vi spenderade några härliga timmar uppe på muren och vandrade/klättrade längs bergskammen med svalkande vind mot kroppen och kläderna som sakta torkade upp.
För att uttrycka det milt så var det här inget som pappa skulle ha gillat att jag gjorde, och vid ett flertal gånger kände till och med jag att det inte var helt ofarligt...
Om någon hade ramlat/gjort sig illa så hade hjälpen varit väldigt långt borta... Lyckligtvis höll alla balansen!




Så till slut, efter att ha fyllt ett kameraminne och börjat på ett nytt samt träffat en engelsk-språkig kines så var det var dags att gå ner igen.
Den engelsk-språkige kinesen tipsade oss om att ta oss ner på den andra sidan bergskammen från det håll vi kommit.
Vi tog fasta på det, och efter betydligt enklare vandring hamnade vi i en liten by mellan de mäktiga bergen där vi lyckades få både mat och husrum för natten.
På kvällen sprack det upp och solen lyste upp muren för oss :)
Ett perfekt slut på en mäktig dag.



Nästa dag bjöds det på både sol, blå himmel och ingen fuktig luft heller...
Det var till och med behagligt och klart när vi kom tillbaka till Peking på kvällen!


Hoppas det här vädret håller i sig!

Simkunnig


Som Emelie har berättat så rullar exjobbet på med vissa mer eller mindre oförutsedda hinder. Precis som det ska vara alltså.
Hur verklighetstroget hade det varit att göra ett exjobb som flutit på felfritt utan minsta hindersprövning?

Själv har jag haft datorkrångel. Med hjälp av mun till mun-andning så lever och fungerar för närvarande datorn vidare och jag vore ytterst tacksam om den åtminstone skulle vilja fortsätta med det, under resten av Kina-vistelsen...

För att få simma i de djupa banorna i Universitetets två bassänger, så måste man genomföra ett simprov.
200 m utan vila är det som gäller och det klarade jag av igår ;)
Tjoho!
Got a license to swim liksom...

Sen funderar jag mycket på frågan som Karin ställde i mitt förra inlägg.
Jag ska återkomma med lite mer reflektioner om just det. Vi spenderar ju nästan all vår tid på universitetet vilket jag tror kan ge en ganska missvisande bild av Kina som land. Jag frågar vår doktorand väldigt många frågor och han beskriver själv sitt land som very confusing. Jag håller med om det. Men som sagt... Jag ska återkomma i ämnet.

Nu ska vi iväg och leka lantmätare!

Kram och hej, leverpastej!

Hur gick det här till?


Jag lovade ju att återkomma om mitt besök från Marco Polo -bridge eller the Lugou Bridge som den heter. Vi (Jag, Emelie och två av killarna) åkte dit i lördags för lite historiska återblickar.

Bron är belägen 15 km sydväst om Peking och taxin dit (som tog en halvtimme) kostade under hundringen...

Väl framme visade det sig att lördagen var en av de dagarna som entrén till det närbelägna museét var gratis och entrén till bron kostade 10 yuan (=12 SEK) som student.
Priserna kan man inte klaga på!

Museét var ett krigsmuseum som skildrade Japans invaderingsförsök av Kina under Sino-Japanesiska kriget, 1937 - 1945. Oväntat mycket information fanns på engelska och även om man ibland kan undra hur mycket som är fakta, vs subjektiv kinesisk propagandaskildring, så tror jag att det är omöjligt att inte bli berörd när man ser alla bilderna och går runt bland gamla vapen och bilder på mäktiga politiska ledare.
Jag får i alla fall en riktig klump i halsen.
Oavsett hur man skildrar krig finns det alltid orättvisor och oskyldiga som drabbas på ett ytterst ohumant sätt...
Efter ett laddat museibesök så vandrade vi vidare mot bron.

De äldsta delarna av bron är från mellan 1189 och 1192 då bron byggdes. Längs hela vägen på bron satt 500 individuellt formade lejon(man kan se några i bakgrunden på bilden). Visst var bron lite cool, men lite blek uppelvelse i jämförelse med museet... (i broupplevelse-väg rekommenderar jag snarare ett besök till Prag;)

Avslutningsvis är det inte alls en ovanlig företeelse att kineser kommer fram och vill fota sig tillsammans med en västerlänning på bild. I anslutning till bron hände dock något nytt.
Då ville man att jag skulle hålla upp en kinesisk bebis!
Den var ju så otroligt söt att jag inte kunde låta bli!

Söndagen gick trots sina 36 grader varmt i shoppingens tecken...
Men det lämnar jag till Emelie att berätta om!

Ingen sovmorgon här inte!


Lördag morgon!

Nu ska jag snart hoppa in duschen efter att jag ätit frukost och städat upp efter städerskorna.
De råkade visst spilla ut en stoor hink med vatten utanför mitt rum så att halva mitt rums golv blev täckt med vatten.

Suck. De kom självklart in och pratade kinesiska och försökte torka upp så gott det gick med en våtmopp, men ignorerade självklart vattenmassorna som trängt in under skrivbord, och garderob.

Så när de gått fick jag offra tre toarullar på att torka upp bakom och under dess möbler för att inte öka fukthalten nämnvärt i rummet.
Håller för övrigt på att läsa Twiligtböckerna nu. Igår lästa jag ut bok nr 2. Gahh...
Det här kommer ta slut innan det var tänkt...

Nu ska vi strax åka på utflykt iaf.
Till Marco Polo Bridge.
Återkommer med hur det var sen.
So long!

Back to Home Back to Top Rotan. Theme ligneous by pure-essence.net. Bloggerized by Chica Blogger.