Igår blev jag klippt.Jag har inte klippt det sen i juli så jag skojar inte när jag säger att det verkligen var välbehövligt och minst sagt efterlängtat. Min envishet hjälpte mig att låta bli att klippa av det under Thailandsresan (för en daglig dos av saltvatten är verkligen inte att leka med i ett långt hår)...
Bakgrund: Jag håller alltså på att försöka spara ut håret.
Hur som helst.
Min betraktelse kring detta var att när L klippte mig så kändes det som att hon tog bort väldigt mycket hår, och det verkade ganska slitet. När jag sen fick se den minimala högen av hår på golvet, så blev jag väldigt fascinerad av L´s fina teknik för att verkligen scanna håret på de få ställen av håret som var boven i dramat.
Nu känns det som om jag har fått ett nytt hår på huvudet, men för en utomstående betraktare syns särskilt ingen markant skillnad. Jag är mycket fascinerad!
Att så lite kan göra en så kännbar skillnad.
För övrigt tycker jag att rispåsen är en fantastisk ägodel!
Jo, en sak till.
Det är verkligen helt fantastiskt vackert utomhus!
Overkligt vackert!
