Jag känner mig mer på resande fot än hemmavid för tillfället.
För 36 timmar sen befann jag mig på västkusten. Efter en natt i Uppsala så har jag nu begett mig hemåt till rötterna i Norrland.
Det känns bra!
Jag kommer inte hem hit igen förrän i december...
Kan inte fatta att jag reser till Kina om två och en halv vecka!
Det var i alla fall härligt att se Tylösand igen.
Vid närmare eftertanke så var det faktiskt 4 (!) år sedan jag gick livräddarutbildningen och var där senast.
Minnena sköljde över mig och jag minns verkligen hur roligt det var/är!
Sen är det roligt att få se både bekanta och nya ansikten, med livräddning som en gemensam passion.
Ett hårt liv, med mycket gemenskap som utvecklas hos i grunden ganska olika människor.
Ett ideellt arbete som förenar och i slutändan kanske gör att man kan rädda en annan människas liv.
Jag måste tillägga att det var riktigt roligt att höra historier från livräddare som var med på den gamla hårda tiden också!
