Efter en natts internet-strejk så är Flogsta med på banan igen.Igår var jag på en fika med en person som jag har en gemensam bekant med.
Sist vi träffades så pratade vi ganska länge och det pratades om att ta en fika på stan.
Nu igår, och ganska långt senare, så blev äntligen det omtalade fikat av.
Fast vi inte vet så mycket om varandra, eller kanske just på grund av det, så blev det i alla fall en ovanligt lång fika. Nästan 5 och en halv timme...
Men det lustiga är att det aldrig var någon pinsam tystnad, det kändes aldrig jobbigt eller ansträngt... utan... det var bara väldigt trevligt!
Jag kände mest bara värme och att jag kunde prata om precis vad som helst.
En gemensam förtrolighet där vad som sägs stannar mellan fyra ögon och en stund där man kan prata av sig om olika funderingar som man går och bär på men samtidigt lyssna lika vaksamt på en annan människas berättelse.
Konstigt att man kan känna så trots att man inte känner varandra speciellt mycket sen tidigare. Oväntat, men härligt.
Tack för en jättetrevlig eftermiddag!
